1Så är nu intet fördömeligit i dem som äro i Christo Jesu, de icke vandra efter köttet, utan efter Andan.
2Ty Andans lag, som lif gifver i Christo Jesu, hafver gjort mig fri ifrå syndenes och dödsens lag.
3Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det hon vardt försvagad af köttet, det gjorde Gud, sandandes sin Son i syndelig kötts liknelse, och fördömde syndena i köttet genom synd;
4På det den rättfärdighet, som lagen äskar, skulle varda fullbordad i oss, som icke vandrom efter köttet, utan efter Andan.
5Ty köttsens sinne är döden; men Andans sinne är lif och frid. Ty köttsens sinne är döden; men Andans sinne är lif och frid.
6Ty köttsligit sinne är en fiendskap emot Gud; efter det är icke Guds lag underdånigt; icke kan det heller.
7Men de, som äro köttslige, kunna icke vara Gudi täcke.
8Men I ären icke köttslige, utan andelige, om Guds Ande annars bor i eder; ty hvilken icke hafver Christi Anda, han hörer icke honom till.
9Men om Christus är i eder, så är väl lekamenen död, för syndenes skull; men Anden är lifvet, för rättfärdighetenes skull.
10Om nu hans Ande, som Jesum uppväckte ifrå de döda, bor i eder, så skall ock den, som Christum uppväckte ifrå de döda, göra edor dödeliga lekamen lefvande, för sin Andas skull, som i eder bor.
11Så äre vi nu, käre bröder, skyldige, icke köttena, att vi skole lefva efter köttet;
12Ty om I lefven efter köttet, så skolen I dö; men om I döden köttsens gerningar med Andanom, så skolen I lefva.
13Ty alle de som drifvas af Guds Anda, de äro Guds barn.
14Den samme Anden vittnar med vår Anda, att vi äre Guds barn. Den samme Anden vittnar med vår Anda, att vi äre Guds barn.
15Äre vi nu barn, så äre vi ock arfvingar; nämliga Guds arfvingar, och Christi medarfvingar; om vi annars lidom med honom, att vi ock med honom komma mågom till härligheten.
16Ty jag håller det så före, ätt denna tidsens vedermöda är icke lika emot den härlighet, som på oss uppenbaras skall.
17Ty kreaturens högeliga åstundan väntar efter, att Guds barn skola uppenbaras;
18Efter kreaturen äro vanskelighetene underkastade emot sin vilja.; men för hans skull, som dem underkastat hafver, på en förhoppning.
19Ty kreaturen skola ock varda fri af förgängelighetenes träldom, tall Guds barnas härliga frihet.
20Ty vi vete, att hvart och ett kreatur suckar och ängslas med oss, allt härtill.
21Och icke de allenast; utan ock vi sjelfve, som hafvom Andans förstling, suckom ock vid oss sjelfva efter barnaskapet. och väntom vår kropps förlossning.
22Ty vi äre väl salige vordne, dock i hoppet; men hoppet, om det synes, är det icke hopp; ty huru kan man hoppas det man ser?
23Sammaledes hjelper ock Anden våra skröplighet; ty vi vete icke hvad vi skolom bedja, såsom det bör sig; utan sjelfver Anden manar godt för oss, med osägeliga suckan. Sammaledes hjelper ock Anden våra skröplighet; ty vi vete icke hvad vi skolom bedja, såsom det bör sig; utan sjelfver Anden manar godt för oss, med osägeliga suckan.
24Men han, som skådar hjertan, han vet hvad Andans sinne är; ty han manar för helgonen, efter Guds behag.
25Men vi vete att dem, som hafva Gud kär, tjena all ting till det bästa, de som efter uppsåtet äro kallade.
26Ty hvilka han hafver föresett, dem hafver han ock beskärt, att de skulle vara hans Sons beläte like; på det han skall vara den förstfödde ibland många bröder.
27Men dem som han hafver beskärt, dem hafver han ock kallat; och dem han hafver kallat, dem hafver han ock gjort rättfärdiga; men dem som han hafver gjort rättfärdiga, dem hafver han ock gjort härliga.
28Hvad vilje vi nu säga härtill? Är Gud för oss, ho kan vara emot oss?
29Hvilken ock icke hafver skonat sin egen Son, utan gifvit honom ut för oss alla; huru skulle han icke ock gifva oss all ting med honom?
30Hvilken vill åklaga dem som Gud hafver utkorat? Gud är den som rättfärdigar.
31Hvilken är den som vill fördöma? Christus är den som lidit hafver döden; ja, han är ock den som uppväckt är; den ock sitter på Guds högra hand, och manar godt för oss.
32Såsom skrifvet är: För dina skull vardom vi dödade hela dagen; vi vardom hållne såsom slagtofår. Såsom skrifvet är: För dina skull vardom vi dödade hela dagen; vi vardom hållne såsom slagtofår.
33Men i allt detta öfvervinne vi, genom honom som oss älskat hafver.
34Ty jag är viss derpå, att hvarken död, eller lif, eller Änglar, eller Förstadöme, eller väldigheter, eller de ting som nu äro, eller de ting som tillkomma skola;
35Eller höghet, eller djuphet, eller något annat kreatur, skall skilja oss ifrå Guds kärlek, som är i Christo Jesu, vårom Herra.