1Job svarade, och sade:
2Hvem äst du biståndig? Dem som ingen magt hafver? Hjelper du honom, som ingen starkhet hafver i armenom?
3Hvem gifver du råd? Dem som intet vet? Och du bär fram dina stora gerningar?
4För hvem talar du? Och inför hvem går anden ifrå dig?
5De Reser ängslas under vattnen, och de som när dem bo.
6Helvetet är bart för honom, och förderfvet hafver intet öfvertäckelse.
7Han sträcker ut nordet på ingo, och hänger jordena uppå intet.
8Vattnet samkar han i sina skyar, och skyarna remna icke derunder.
9Han håller sin stol, och utbreder sin sky derföre.
10Han hafver satt ett mål om vattnet, intilldess ljus och mörker blifver ändadt.
11Himmelens stodar skälfva, och gifva sig för hans näpst.
12För hans kraft varder hafvet hasteliga stormande, och för hans klokhet stillar sig hafsens höghet.
13På himmelen varder det klart igenom hans väder, och hans hand drifver bort hvalfisken.
14Si, alltså går det till med hans gerningar; men hvad besynnerligit hafve vi derutinnan hört? Ho kan förstå hans magts dunder?