1Så förmanar jag nu, att man för all ting hafver böner, åkallan, förböner och tacksägelser, för alla menniskor;
2För Konungar, och för alla Öfverhet; på det vi måge lefva uti ett roligit och stilla lefverne, i all Gudaktighet och ärlighet.
3Ty sådant är godt och tacknämligit för Gudi, varom Frälsare;
4Som vill att alla menniskor skola frälste varda, och till sanningenes kunskap komma.
5Ty det är en Gud, och en Medlare emellan Gud och menniskor, nämliga den menniskan Christus Jesus;
6Hvilken sig sjelf gifvit hafver för alla till återlösen, att sådant skulle i sin tid predikadt varda.
7Der jag ock uti skickad är en Predikare och Apostel; jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke, Hedningarnas lärare i trone och sanningene.
8Så vill jag nu, att männerna bedja i all rum, och upplyfta heliga händer, utan vrede och tvekan;
9Sammalunda ock. att qvinnorna pryda sig i höfveligom klädebonad, med blygaktighet och kyskhet; icke med flätadt hår, eller guld, eller perlor, eller kostelig klädnad;
10Utan, såsom de qvinnor höfves som gudaktighet bevisa, med goda gerningar.
11En qvinna läte lära sig i stillhet, med all underdånighet.
12Men qvinnone städer jag icke, att hon andra lärer; och icke heller råder öfver mannen, utan vare i stillhet.
13Ty Adam vardt först skapad, och sedan Eva;
14Och Adam vardt icke bedragen; utan qvinnan vardt bedragen, och kom öfverträdelsen åstad.
15Men hon varder likväl salig, genom barnsbörden, om hon blifver i trone, och kärlekenom, och i helgelse, med kyskhet.